Förlåt! Jag har helt glömt bort att lägga upp bilderna från farfars begravning här på bloggen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Klicka på bilden här nedan så kommer du till mitt facebook album och även om du inte har facebook så kan du se bilderna i alla fall!

Det var en underbart fin och "glad" begravning för det var så vi ville ha den och det var så farfar ville ha den.

Ta hand om er så ska jag försöka att uppdatera här snart igen. Det är bara mycket som händer för tillfället och om lite mer än en vecka så åker jag till Taize i Frankrike. Har blandade känslor för det fortfarande men det ska nog gå bra =)

Kramizzar

Haha detta kommer att bli ett konstigt inlägg för er som inte känner mej men jag ska försöka förklara mej efter att jag har skrivit ner lite av vad som snurrar runt i skallen för tillfället!

Satt i soffan och slappnade av riktigt för första gången på cirka 2 veckor. Mitt problem när jag slappnar av är att jag känner efter hur jag mår. Kände direkt att panikkänslorna var och knackade på och blev först rädd men kom sedan ihåg att jag bara ska låta allt braka samman. Vad är det värsta som kan hända? Att jag svimmar? Spyr? Dör? Ja men må så vara i så fall. Hur som helst så dog jag inte denna gången...heller! Utan jag lät allt rasa medans jag satt i soffan och stirrade ut i luften som en rabiessmittad ko med nageltrång. När jag var färdig så satte jag mej och tänkte över vad det var som fick mej att få panik och då var det två saker som poppade upp i huvudet direkt:

1. Farfars begravning på fredag

2. Resan till Taize den 2 Augusti

Och min första tanke efter dessa två tankarna var ungefär något i stil med

"Jaha och vad är det här att få panik över? Farfar är där han är och han ska begravas varken jag vill det eller ej och han förtjänar en jättefin begravning vilket han kommer att få. Och Taize då? Varför få panik över detta...igen?? Vilken i raden av alla Taizepanikanfall är detta nudå? Jadu det har jag glömt. Resan kommer precis som farfars begravning att genomföras och så är det med de sakerna. Slutpanikat för denna gången!!"

Ja detta var ungefär vad jag tänkte och sen fick jag ett skrattanfall XD haha Hur dum får man vara liksom?! Jag menar farfar är inget att få panik över. Han förtjänade att få somna in och få den eviga vilan han så länge har drömt om. Han var trött och han ville inte mer. Han var gammal, 85 år, och var färdig men sin tjänstgöring här på jorden. Han fick sin vilja igenom att få dö hemma med sina nära och kära runt om sej. Självklart så är jag ledsen att han inte finns här i egen hög person längre men alla minnen som jag har med honom kommer för alltid att hålla honom vid liv plus att jag har utsett en egen stjärna som hans egen som jag pratar med varje kväll innan jag går och lägger mej. På så sätt så pratar jag med min farfar varje dag. Good deal! Jag talar även om för farfar varje kväll allt som jag har gjort varje dag och jag försäkrar honom om att jag och resten av familjen tar hand om farmor för att hon inte ska känna sej allt för ensam.

Nu till förklaringen:

Det kan låta som att jag inte alls är ledsen över att min farfar är död men det är jag faktiskt. Jag har bara ett annorlunda sätt att visa det på. Istället för att låsa in mej och sörja och bli deprimerad så lever jag livet till det fullaste. Det är så jag VET att farfar vill att jag ska göra. Sedan min farfar dog så har jag pratat med honom flera gånger. Jag kan känna att han är närvarande och höra honom gå på ovanvåningen i farmor och farfars hus. Jag kan även känna lukten av cigarettrök även fast jag vet att det inte är någon som har rökat på det stället. Då vet jag att farfar är där och detta skrämmer mej inte det minsta utan jag är bara glad att han är där och håller koll på oss alla. Det kan kännas hemskt att mista en person och man kan bli hemskt deprimerad men man måste försöka att komma ihåg att denna sorgen går två vägar. Vi som är kvar här på jorden sörjer och längtar efter den som är i himlen/ paradiset men då får man absolut inte glömma att den personen som är i himlen/ paradiset även sörjer och längtar efter oss. Så tänker jag!  

Oj vilket långt inlägg detta blev men nu har jag fått skriva av mej lite i alla fall och det känns skönt. Nu ska jag kolla på ett avsnitt av Heartbeat (Tillbaka till Aidensfield) och sen ska jag sova.

Natti natti och var rädda om varandra!

Kramizzar

P.s: Jag höll ju på att glömma att skriva att jag var i kyrkan i dag med farmor, mamma, pappa, Mats och Pernilla för det var farfars tacksägelsegudstjänst. Den var jättefin och med jättefin musik. Här är några bilder på den jättefina ljusstaken som farmor fick av kyrkan efter gudstjänsten.

Idag är verkligen en sådan dag som jag inte ville skulle ta slut på praktiken. Varför?! Jo det ska jag berätta med text, bilder och video så fortsätt läsa...

...Imorse när jag vaknade så ville jag verkligen inte gå upp för jag hade nog sovit för hårt för jag var jätte jätte jätte trött men i alla fall så gick jag upp och fixade mej och sen åkte jag men pappa när han skulle köra till jobbet och då släppt han av mej hos farmor och farfar där jag brukar vara på morgonen innan jag går till praktiken. Vid 07:30 gick jag till praktiken och när klockan var runt 08:40 kom den första föräldern och barnen. Klockan 10:00 fikade och klockan 11:00 åkte vi mot dagens äventyr och då bestod gruppen av mej och G, en mamma och hennes dotter och en kompis till dottern, ett barn och hennes farmor/mormor och en morfar, en mormor och ett barnbarn. Vi packade in oss i kyrkbussen och en privatbil och åkte till...ja vart åkte vi?? Jo till Spelmansgården! (Klicka för att få veta mer om vad det är!)

På Spelmansgården blev vi välkomnade av Ninni (ägaren) och en assistent som heter Bea. Vi visste att vi skulle få åka häst och vagn ut i skogen och sen fika och jag önskade i mitt allra innersta att jag skulle få rida på en av deras underbara islandshästar men vågade verkligen inte hoppas för det var ju som sagt häst och vagn åkande på schemat. I alla fall så fick jag frågan om jag kunde rida och när jag svarade jag så blev jag tilldelad en jättefin islandshäst som heter Bassi. Anledningen till att jag fick rida var att alla vi som var med inte kunde få plats i vagnen. Tror du att jag var lycklig eller vad?!?!?! Ja det var jag verkligen. JAG SKULLE RIDA!! Haha även mamman fick rida en jättefin islandshäst och 2 av tjejerna fick en islandshäst och de andra 2 tjejerna fick en annan islandshäst och sen åkte G, morfar, mormor och farmor/mormorn häst och vagn tillsammans med Ninni. Innan vi kunde rida/åka iväg så fick vi hjälpa till att göra i ordning hästarna.

Här är jag tillsammans med "min" häst Bassi:

Jag har verkligen saknat att sitta till häst och jag trivdes som fisken i vattnet. Hihi jag trodde inte att jag skulle komma in i gängorna så fort som jag gjorde men allt satt där sedan jag red som yngre. Vi red en stund ut i skogen i härlig miljö och sedan stannade vi i en glänta och fikade medans hästarna vilade sig i skuggan.

Bilden här ovan har G fotat!

Efter fikan så red/åkte vi tillbaka till gården och då fick jag och Annica rida våra hästar själva inne i ridhuset. Det var superkul för jag fick testa på att tölta! Här är en video som dock inte visar när jag töltat för det kom inte med men det är en video på när jag rider i alla fall:

Här kommer en sista bild på mej och Bassi:

Vid 15:00 var det dax att åka hem och jag måste säga att jag verkligen inte ville skiljas får underbara Bassi men det fick jag ju göra för han fick inte plats i min ficka  När jag kom hem så såg jag att det fanns ett stort blåmärke på insidan av vänster lår och först kunde jag inte komma på var i från jag hade fått det men efter att jag hade funderat lite så kom jag på att stiglädret hade legat och skavt medans jag red. Förutom det så kan jag inte säga att jag har ont av att jag har ridit men jag lär nog vara öm imorgon.

Nu ska jag gå och ställa mej i duschen för jag är lagom svettig efter min kvällsrunda och jag luktar häst.

Hade bäst och sköt om er!
Kramizzar
 
     

Idag är min första hela praktikdag efter sjukskrivningen och det känns i kroppen. Är helt slut men på ett bra sätt. Känner mej nästan trevligt trött men jag känner fortfarande att det finns någon liten bacill i kroppen som flyter rundor och rubbar balansen i kroppen. För tillfället så är jag så trött att ögonen går i kors. Titta bara hur knasig jag ser ut:

Dagen började 09:30 med frukost/ förmiddagsfika och efter det så har jag fått lite böcker som jag ska fördjupa mej i. Det är väldigt allvarliga böcker men sånt gillar ju jag så det ska nog inte bli några problem att plöja igenom dom. Dessa tre böckerna är det:

Den sista boken är ungefär som minutbibeln med en sida för varje dag men dessa små texterna är skrivna för vuxna då de är lite djupare texter. 

Innan lunch så hjälpte jag till att vika och häfta ihop informationsblad och det var faktiskt kul. Det tog inte så lång tid och när man väl hade kommit igång så gick det av sej själv   

När bladen var färdiga så var det dax för lite middag. Min middag bestod av pasta med ostsås och tonfisk. MUMS!! Till det drack jag Fanta för att få i mej lite socker.

Vid 13:30 gick jag och Gunilla mot Söndrebalgsskola för att hämta tisdagsgruppsbarnen. Det var skönt att komma ut och få lite luft men det var synd att jag inte hade några solglasögon med mej för dels så blåste det så mina ögon rann hela tiden och dels så sken solen ganska så starkt. Men dit kom vi och tillbaka till församlingsgården kom vi. Dock med rinnande ögon   

Barnen var snabbare än mej och hade inte tid att vänta på "söliga Mandy" haha underbara barn  

Eftersom det är fettisdagen idag så har vi käkat semlor. Egentligen så gillar jag inte semlor för jag tycker att det är för mycket grädde men dessa var ganska så goda för min var gjord med laktosfri grädde. Såhär såg den ut innan jag satte tänderna i den

Set ut lite som en gräddhamburgare   

Sen så måste jag skryta lite för jag har fått en egen namnskylt så nu vet jag vart jag ska sitta när det är fika. Titta själv hur fin den är

FIN VA!!!     

Nu ska jag snart krypa ner i sängen och läsa ut min bok. Har endast 10 sidor kvar i ARN - vägen till Jerusalem och sen ska jag ge mej på nästa bok i serien - ARN - Tempelriddaren. På tal om ARN så har jag köpt en bok (det tror jag i alla fall att det är) på en hemsida som heter bokbörsen och den boken (?) heter ARN - An Epic Tale. Jag har sökt på den på google men det finns ingen information så jag är riktigt spänd på att få hem den i brevlådan. Så fort jag har fått den så kommer jag att fota den lägga upp bilder här! JAG LOVAR!

Hade bäst och var rädd om er!

Kramizzar

Jag vet att det är nästan ½ år kvar tills jag ska få följa med till Taizé för första gången i mitt liv. I Hjärnarp - Tåstarpsförsamling så är det så att om man hjälper till som ungdomsledare regelbundet under året så får man en betald resa med buss till den franska kommuniteten Taizé. Taizé är som jag förstår det ingen solsemester och jag strövar inte efter en sådan heller. De flesta som tar sej till Taizé är kristna och vill hitta ett inre lugn i sej själva och träffa andra ungdomar från hela världen och diskutera deras tro. Jag kan knappt vänta och jag längtar efter att åka dit varje dag. Det blir första gången som jag åker så långt bort från mamma och pappa så detta tvingar mej att hitta min inre styrka att klara mej själv. Jag har alltid varit lite folkskygg? (kan det vara det rätta ordet) eller hur man nu ska förklara det. För några år sedan så fick jag panik om jag skulle gå in i en affär helt ensam eller till exempel när jag skulle börja på gymnasiet och inte kände någon i klassen. Jag har ändå börjat gymnasiet 2 gånger då jag hoppade av det första valet av anledningar som jag inte vill ta upp här. Jag klarade det båda gångerna och jag kommer att klara att åka till Taizé också. Dock så säger jag inte att det kommer att bli lätt. Knasig som jag är så har jag redan skrivit en packlista som jag har ändrat runt 5 gånger för jag vill inte ha för många saker med mej. Vilket jag kommer att ha ändå. Hur mycket jag än försöker att minimera listan.

Min syster (bästaste bästa kompis) Pernilla har redan varit i Taizé X antal gånger så hon kommer att få agera som min guide. Haha jag kommer att vara som ett häftplåster i hennes *** (barnvänliga versionen är rumpestump) Haha I alla fall så ska jag åka med henne, Alma och några till från vår församling och jag tycker att det ska bli jättekul! Tältet är redan införskaffat och det påminner om en mindre stad men det gör inget för vi kommer ju att vara några stycken i det och vi ska spendera en vecka tillsammans så lite extra plats är nog bara att välkomna! Även fast att jag är scout (dock inte aktiv just nu) så vill jag ha det mjukt när jag sover så därför har jag köpt en luftmadrass som jag ska sova på. Den är ganska så stod för jag gillar att kunna sträcka ut mej :P haha Även väskan är inköpt och jag ska testa den till helgen för då är det läger/ årsmöte med KU (Kyrkans Unga) i Hjärnarps församlingsgård. Jag ska även testa min madrass då om jag kommer ihåg att ta med mej en pump. Det glömde jag nämligen förra gången som jag skulle testa den när vi hade läger så då fick jag välja mellan att ligga på golvet eller på en soffa. Gissa vad jag valde?! Om du gissade golvet så var det helt fel :P haha

Hur som helst så har jag kollat igenom nästan alla videor om Taizé som finns på youtube och sökt på google och kollat de flesta länkar. Många fina bilder och historier om folk som har varit där har flugit förbi mina näthinnor. Nu i kväll när jag satt och "Taizé surfade" som jag kallar det så hittade jag att reseprogrammet Packat och klart hade gjort ett lite kortare inslag från just Taizé och självklart så tittade jag på det. Här kommer det om du också vill titta:

Vill du veta mer om Taizé så kan du ju antingen gnugga dina geniknölar och söka på google eller så gör jag det lätt för er och länkar 2 länkar här:

Wikipedia

Taizé.fr - på engelska

Ja men det var nog allt för nu. Kände bara att jag var tvungen att skriva lite. Ibland behöver man bara få ur sej lite saker och skriva ner dom så att man kan radera i hjärnbanken och få plats med lite nytt

Natti Natti på er mina snuttar

Kramizzar

Inget jobb/ praktik idag heller för min del för jag sov riktigt riktigt dåligt inatt. Hade superont i knäet i går kväll så gick och la mej redan innan klockan 21 och sen kunde jag inte somna för jag hade så jävla ont. Låg i sängen någon timme och vände och vred på mej och sen kände jag att benet blev iskallt och sen i nästa stund så blev det supervarmt så det kändes som att det skulle explodera. Så höll det på ända fram till klockan 3 då jag somnade av utmattning och smärta. Hade sagt att jag skulle jobba idag men på grund av värken och sömnbristen så valde jag att stanna hemma istället och vila. Gick upp 05:45 och var vaken tills vid 9 och sen gick jag och la mej och sov ganska så bra i några timmar. Sen har jag varit ute och spatserat lite och sen tittat på TV. När jag gick till postlådan så såg jag att det var rådjur på "lekplatsen" och eftersom jag hade videokameran med mej så filmade jag en liten video och den kommer här:

Jag kom även på att jag nästan glömde bort att jag skulle komma ihåg att ladda upp den årliga sol-genom-gran bilden som jag alltid fotar varje år. Här kommer den och jag är väl rätt så nöjd:

BTW så är det kul att vara ute och gå med mammsen för hon spatserar på som vanligt och jag haltar efter några meter bakom  

Nu ska jag snart kolla på Svenska Rallyt och sen ska jag äta något. Är väldigt hungrig. Imorgon är det dax för Pysslis och jag har bestämt mej för att ha det fast att jag inte mår så bra. Jag kan ju alltid vila knäet på en stol.

Hade bäst mina älskade och underbar läsare

Kramizzar

Egentligen så skulle jag ha jobbat idag men eftersom jag gick och ramlade och slog mej illa i fredags så var jag sjukskriven idag men då jag inte kunde jobba så valde jag att åtminstone vara i kyrkan och kolla på själva mässan. Det var även invigning för det nya dopträdet så därför provade jag min nya videokamera och med den filmade jag i över en timme i sträck utan att kameran stängde av sej. Visserligen så blev kameran varm för att batteriet gick på högvarv men annars så skötte kameran sej perfekt och den tar väldigt bra bilder också. Det finns inte en chans i himlen att jag kan lägga upp videon här för den är för stor men bilderna kommer här:

Här kommer en bild på min älskade lillasyster  

Älskade syster. Om du bara visste hur mycket du betyder för mej. Jag kan inte på något sätt alls beskriva vad du betyder för mej. Du är ALLT och INGET om du förstår hur jag menar. Du är mitt allt men det finns INGET som kan beskriva hur mycket du betyder. Utan dej vore jag en väldigt tråkig människa! Ändra aldrig dej för du är verkligen perfekt precis som du är! ÄLSKAR DEJ  

Efter att ha suttit i kyrkan i över en timme så mådde mitt knä inte alls bra och det blev ju inte bättre av att jag hade knäskydd på mej och när jag sen gick till sockenstugan så började knäet att svullna så då fick jag ta av det och ha knäet bart och då såg det ut såhär:

Det syns inte så bra på bilden men knäet är verkligen smurfblått och lila. Imorgon ska jag till läkaren igen för det är något som klickar i knäet både när jag går och när jag sitter still.

Nu ska jag kolla film och sen ska jag gå och lägga mej i tid.

Hade bäst mina älskade läsare

Kramizzar 

Jaa var ska jag börja? Jo jag får väl börja från början. Gick upp vid 7 och hade då huvudvärk men tog tabletter så det gick över efter ett tag. Åkte till affären och köpte "kyrkisbullar" till dagens pysslis. Vild 8:30 var jag på plats i församlingsgården och började fixa till allt som skulle fixas. Ungefär vid 9:25 kom en mamma och hennes dotter och vi satte oss och pärlade. Jag lärde mamman hur man gör "Mandy´sPride" armband och dottern gjorde ett jättefint halsband till sin pappa. Klockan 10 fikade vi och sen fortsatte vi att göra armband/ halsband och vid 11:30 körde dom hem och jag var själv igen. Jag städade lite och började ordna upp mina papper i min "Kyrkpärm" där jag har allt som har med kyrkan att göra. Typ tisdagsgruppen, kyrkis, pysslis, fröis, KU och Konfirmander och lite annat smått och gott. Jag behövde en hålslagare och letade efter en i församlingsgården men kunde inte hitta någon så därför gick jag över till expeditionen för att låna en där. Då träffade jag C och hennes son O och jag sa att O kunde följa med mej in och leka lite medans hans mamma skrev lite papper och följde med och när vi gick mellan husen så sa jag att han skulle gå försiktigt så att han inte ramlade och precis när jag hade sagt de orden så druttade jag på röven eller rättare sagt på vänsterknäet. Det gjorde fruktansvärt ont med eftersom jag hade O med mej så ville jag inte skrämma honom utan sa att allt var bra och så fortsatte vi in till församlingsgården. När vi kom in så sa jag att jag behövde gå på toa och sen gick jag in och kollade knäet och så då att det var blod på strumpan. Fattade först inte varför men när jag tog av den så hade jag vikt stortånageln på ett konstigt sätt så att det hade gått hål på huden och därför så blödde det. Jag var tvungen att ta av mej byxorna för att kunna kolla knäet eftersom jag hade slimfit jeans på mej. När jag såg knäet så tänkte jag något i stil med:

AH MEN VAFAN INTE IGEN!! 

Anledningen till just denna tanken är jag har haft blodutgjutning i knäet en 2 gånger innan och det har gjort helvetes ont båda gångerna så jag vet ju vad jag har att vänta mej nu i typ 2 veckor framöver. I alla fall så kollade jag så att det inte hade börjat blöda där också och det hade det inte...på utsidan. Men på insidan. Jag kunde redan så blodet som samlades under huden och det började bli blått. Jag tänkte att jag väntar lite och känner efter och sen ringer jag till pappa om det behövs. Det svullnade rätt så mycket och därför så ringde jag efter pappa och vi körde till Munka Ljungby läkarmottagning och jag frågade i receptionen om det fanns någon sköterska som kunde kolla över mitt knä och min tå. Jag blev inskriven och fick sedan sitta och vänta. Jag kom dit vid 13:45 och när klockan var runt 15:00 så fick jag träffa en sköterska som kollade på mitt knä och sa att jag måste visa det för en läkare också så jag fick sitta ut i väntrummet igen och vänta. Vid 16 tiden fick jag träffa en jättetrevlig kvinnlig läkare som undersökte mitt knä och min tå. Inget var brutet men jag hade fått en jättesmäll på knäet så det var en blodutgjutelse. Jag fick sitta och vänta ett tag på rummet och sen så satta dom en elastiskbinda runt knäet så att svullnaden inte skulle fortsätta att svälla och jag fick tån omplåstrat. När klockan vad 16:30 var jag färdig och jag fick åka hem. Nu sitter jag här med ett ganska så ömt knä.

Dålig mobilbild så därför så syns det inte så bra men det är blått och rött. Fick även ett läkarintyg om sjukskrivning på Söndag för egentligen så skulle jag har jobbat i köket men det får jag inte för jag ska inte belasta benet så mycket. Dock så ska jag sitta med i kyrkan och lyssna på själva gudstjänsten.

Nu ska jag bara ta det allmänt lugnt och vila knäet och tån. STORT tack till C på expeditionen som hjälpte mej att linda benet innan jag åkte till munka. Det var till stor hjälp. TACK  

Hade bra mina älskade läsare

Kramizzar